Lag om utredande av dödsorsak

1 kap. Anmälan om dödsfall och begravning av avliden

1 § Dödsfall ska genast anmälas hos läkare eller polisen. Dödsfall ska genast anmälas hos läkare eller polisen. En verksamhet för hälso- och sjukvården eller läkaren ska anmäla dödsfall till befolkningsdatasystemet och till Institutet för hälsa och välfärd och Institutet för hälsa och välfärd vidare till Statistikcentralen. Genom förordning av statsrådet ges närmare bestämmelser om hur anmälan ska göras. En verksamhet för hälso- och sjukvården eller läkaren ska anmäla dödsfall till befolkningsdatasystemet och till Institutet för hälsa och välfärd och Institutet för hälsa och välfärd vidare till Statistikcentralen. Genom förordning av statsrådet ges närmare bestämmelser om hur anmälan ska göras. I fråga om skyldigheten för Institutet för hälsa och välfärd att anmäla dödsfall till befolkningsdatasystemet och om anmälan som ska göras om dödfödda föreskrivs genom förordning av statsrådet. I fråga om skyldigheten för Institutet för hälsa och välfärd att anmäla dödsfall till befolkningsdatasystemet och om anmälan som ska göras om dödfödda föreskrivs genom förordning av statsrådet. Det är Statistikcentralens uppgift att förvara handlingar och uppgifter som med stöd av denna lag lämnats till centralen. Handlingarna och uppgifter i handlingarna kan förvaras varaktigt. Bestämmelser om varaktig förvaring av handlingar eller uppgifter i handlingar finns i arkivlagen (831/1994). Det är Statistikcentralens uppgift att förvara handlingar och uppgifter som med stöd av denna lag lämnats till centralen. Handlingarna och uppgifter i handlingarna kan förvaras varaktigt. Bestämmelser om varaktig förvaring av handlingar eller uppgifter i handlingar finns i arkivlagen (831/1994).

2 § En avliden får begravas eller liket överlåtas till ett universitet för medicinsk undervisning eller forskning först sedan dödsorsaken har utretts på det sätt som närmare bestäms genom förordning av statsrådet och tillståndet till begravning har utfärdats. En avliden får begravas eller liket överlåtas till ett universitet för medicinsk undervisning eller forskning först sedan dödsorsaken har utretts på det sätt som närmare bestäms genom förordning av statsrådet och tillståndet till begravning har utfärdats. Begravningstillstånd utfärdas av läkare, om inte något annat bestäms genom förordning av statsrådet. Begravningstillstånd utfärdas av läkare, om inte något annat bestäms genom förordning av statsrådet. 2 kap. Medicinsk utredning av dödsorsak

3 § Bestämmelser om förfaringssätt som ska följas vid medicinsk utredning av dödsorsak utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet. Bestämmelser om förfaringssätt som ska följas vid medicinsk utredning av dödsorsak utfärdas genom förordning av social- och hälsovårdsministeriet.

4 § Medicinsk obduktion för utredande av dödsorsak kan verkställas, om den avlidne under sin sista sjukdom behandlats av läkare och om obduktionen är av nöden för den allmänna hälso- och sjukvården. Medicinsk obduktion för utredande av dödsorsak kan verkställas, om den avlidne under sin sista sjukdom behandlats av läkare och om obduktionen är av nöden för den allmänna hälso- och sjukvården. På ansökan av den avlidnes närmaste anhöriga eller annan den avlidne närstående person skall medicinsk obduktion verkställas utan hinder av de i 1 mom. nämnda förutsättningarna, om detta kan ske utan att sjukvårdsanstaltens eller hälsovårdscentralens övriga verksamhet försvåras. På ansökan av den avlidnes närmaste anhöriga eller annan den avlidne närstående person skall medicinsk obduktion verkställas utan hinder av de i 1 mom. nämnda förutsättningarna, om detta kan ske utan att sjukvårdsanstaltens eller hälsovårdscentralens övriga verksamhet försvåras. Medicinsk obduktion får icke verkställas, då rättsmedicinsk obduktion skall verkställas. Medicinsk obduktion får icke verkställas, då rättsmedicinsk obduktion skall verkställas.

5 § I fråga om verkställande av medicinsk obduktion av en person som avlidit på sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral eller förts dit död beslutar överläkaren eller den ansvariga läkaren vid sjukvårdsanstalten eller hälsovårdscentralen. Samtycke till åtgärden ska utverkas av närmaste anhöriga eller annan närstående person till den avlidne. Kan samtycke inte fås utan dröjsmål, kan Institutet för hälsa och välfärd, sedan läkaren hänskjutit ärendet till institutet för avgörande, ge tillstånd till verkställande av obduktion. I fråga om verkställande av medicinsk obduktion av en person som avlidit på sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral eller förts dit död beslutar överläkaren eller den ansvariga läkaren vid sjukvårdsanstalten eller hälsovårdscentralen. Samtycke till åtgärden ska utverkas av närmaste anhöriga eller annan närstående person till den avlidne. Kan samtycke inte fås utan dröjsmål, kan Institutet för hälsa och välfärd, sedan läkaren hänskjutit ärendet till institutet för avgörande, ge tillstånd till verkställande av obduktion. I fråga om verkställande av medicinsk obduktion med anledning av ansökan som avses i 4 § 2 mom. beträffande annan än i 1 mom. åsyftad avliden person beslutar överläkaren eller den ansvariga läkaren vid den sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral som utför medicinska obduktioner och vilken som huvudman har den kommun eller medlemskommun i en samkommun där personen vid sin död hade sin bostad enligt lagen om hemkommun (201/1994). Om en avliden persons bostad inte utan svårighet kan utredas och om andra särskilda skäl kräver det, ska beslutet fattas av överläkaren eller den ansvariga läkaren vid den närmast dödsplatsen belägna sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral som utför medicinska obduktioner. I fråga om verkställande av medicinsk obduktion med anledning av ansökan som avses i 4 § 2 mom. beträffande annan än i 1 mom. åsyftad avliden person beslutar överläkaren eller den ansvariga läkaren vid den sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral som utför medicinska obduktioner och vilken som huvudman har den kommun eller medlemskommun i en samkommun där personen vid sin död hade sin bostad enligt lagen om hemkommun (201/1994). Om en avliden persons bostad inte utan svårighet kan utredas och om andra särskilda skäl kräver det, ska beslutet fattas av överläkaren eller den ansvariga läkaren vid den närmast dödsplatsen belägna sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral som utför medicinska obduktioner. Om det beslut läkaren som avses i 1 mom. har fattat är negativt, men den läkare som har behandlat den på en sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral avlidna personen anser det nödvändigt med obduktion, har den behandlande läkaren rätt att hänskjuta frågan till Institutet för hälsa och välfärd för avgörande. Om det beslut läkaren som avses i 1 mom. har fattat är negativt, men den läkare som har behandlat den på en sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral avlidna personen anser det nödvändigt med obduktion, har den behandlande läkaren rätt att hänskjuta frågan till Institutet för hälsa och välfärd för avgörande.

6 § Institutet för hälsa och välfärd ska skyndsamt handlägga ärenden som gäller verkställande av medicinsk obduktion. Innan ett ärende avgörs ska den avlidnes närmaste anhöriga eller någon annan som står den avlidne nära ges tillfälle att bli hörd, om detta är möjligt utan oskäligt dröjsmål. Institutet för hälsa och välfärd ska skyndsamt handlägga ärenden som gäller verkställande av medicinsk obduktion. Innan ett ärende avgörs ska den avlidnes närmaste anhöriga eller någon annan som står den avlidne nära ges tillfälle att bli hörd, om detta är möjligt utan oskäligt dröjsmål. Om obduktion begärs av någon annan än den överläkare eller ansvariga läkare som avses i 5 § 1 mom., ska överläkaren eller den ansvarige läkaren ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt utan oskäligt dröjsmål. Om obduktion begärs av någon annan än den överläkare eller ansvariga läkare som avses i 5 § 1 mom., ska överläkaren eller den ansvarige läkaren ges tillfälle att yttra sig, om det är möjligt utan oskäligt dröjsmål. Vid beviljandet av tillstånd till obduktion ska Institutet för hälsa och välfärd samtidigt bestämma obduktionsplatsen. Vid beviljandet av tillstånd till obduktion ska Institutet för hälsa och välfärd samtidigt bestämma obduktionsplatsen. I beslut som Institutet för hälsa och välfärd har fattat med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär. I beslut som Institutet för hälsa och välfärd har fattat med stöd av denna paragraf får ändring inte sökas genom besvär. 3 kap. Rättsmedicinsk utredning av dödsorsak

7 § För utredande av dödsorsak skall polisen verkställa undersökning, För utredande av dödsorsak skall polisen verkställa undersökning, 1) då det icke är känt, att döden förorsakats av sjukdom, eller då den avlidne icke under sin sista sjukdom behandlats av läkare; då det icke är känt, att döden förorsakats av sjukdom, eller då den avlidne icke under sin sista sjukdom behandlats av läkare; 2) då döden förorsakats av brott, olycksfall, självmord, förgiftning, yrkessjukdom eller vårdåtgärd eller då det är anledning att befara, att döden föranletts av någon sådan orsak; eller då döden förorsakats av brott, olycksfall, självmord, förgiftning, yrkessjukdom eller vårdåtgärd eller då det är anledning att befara, att döden föranletts av någon sådan orsak; eller 3) då dödsfall eljest inträffat överraskande. då dödsfall eljest inträffat överraskande. Vid undersökningen skall läkares bistånd vid behov anlitas. Vid undersökningen skall läkares bistånd vid behov anlitas. Polisen ska underrätta åklagaren om ett dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i en förvaringslokal som avses i 2 § 6 punkten i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006) eller annars frihetsberövad under polisens tillsyn. Polisen ska underrätta åklagaren om ett dödsfall som har inträffat när en person har befunnit sig i en förvaringslokal som avses i 2 § 6 punkten i lagen om behandlingen av personer i förvar hos polisen (841/2006) eller annars frihetsberövad under polisens tillsyn.

8 § Framgår i 7 § avsedda omständigheter vid medicinsk obduktion, skall den läkare som utför obduktionen omedelbart underrätta polisen om saken. Framgår i 7 § avsedda omständigheter vid medicinsk obduktion, skall den läkare som utför obduktionen omedelbart underrätta polisen om saken.

9 § Kan dödsorsaken icke fastställas på basen av den läkares utlåtande, som verkställt yttre likbesiktning, och av andra vid undersökningen framkomna omständigheter, skall rättsmedicinsk obduktion verkställas innan den avlidne får begravas eller liket överlåtas till universitet eller annan högskola i och för medicinsk undervisning eller forskning. Kan dödsorsaken icke fastställas på basen av den läkares utlåtande, som verkställt yttre likbesiktning, och av andra vid undersökningen framkomna omständigheter, skall rättsmedicinsk obduktion verkställas innan den avlidne får begravas eller liket överlåtas till universitet eller annan högskola i och för medicinsk undervisning eller forskning.

10 § Förordnandet om verkställande av rättsmedicinsk obduktion ges av chefen för polisinrättningen eller chefen för centralkriminalpolisen eller av en av dem utsedd polis inom befälet, av en åklagarmyndighet, en domstol eller Institutet för hälsa och välfärd. Förordnandet om verkställande av rättsmedicinsk obduktion ges av chefen för polisinrättningen eller chefen för centralkriminalpolisen eller av en av dem utsedd polis inom befälet, av en åklagarmyndighet, en domstol eller Institutet för hälsa och välfärd. 4 kap. Kostnaderna

11 § För erläggandet av kostnaderna för medicinsk utredning av dödsorsak och för kostnaderna för härför utförd liktransport ansvarar upprätthållaren av den sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral, där den medicinska utredningen av dödsorsaken verkställts. För erläggandet av kostnaderna för medicinsk utredning av dödsorsak och för kostnaderna för härför utförd liktransport ansvarar upprätthållaren av den sjukvårdsanstalt eller hälsovårdscentral, där den medicinska utredningen av dödsorsaken verkställts.

12 § För kostnaderna för rättsmedicinsk utredning av dödsorsak svarar staten, om icke annorlunda är särskilt stadgat eller domstol, som behandlat saken, annorlunda besluter. För kostnaderna för rättsmedicinsk utredning av dödsorsak svarar staten, om icke annorlunda är särskilt stadgat eller domstol, som behandlat saken, annorlunda besluter. 12 a § Attester angående dödfödda barn, dödsattester, begravningstillstånd och dödsfallsredogörelser skall utfärdas utan avgift. Attester angående dödfödda barn, dödsattester, begravningstillstånd och dödsfallsredogörelser skall utfärdas utan avgift. 5 kap. Särskilda stadganden 12 b § Ledningen och övervakningen av verksamhet som hänför sig till utredning av dödsorsak hör till Institutet för hälsa och välfärd. Ledningen och övervakningen av verksamhet som hänför sig till utredning av dödsorsak hör till Institutet för hälsa och välfärd. Institutet för hälsa och välfärd har ansvaret för den rättsmedicinska obduktionsverksamheten. Institutet för hälsa och välfärd har ansvaret för den rättsmedicinska obduktionsverksamheten.

13 § Institutet för hälsa och välfärd godkänner de sjukhus eller andra platser där obduktioner verkställs. Institutet för hälsa och välfärd godkänner de sjukhus eller andra platser där obduktioner verkställs.

14 § Läkare eller annan person, som behandlat den avlidne under hans sista sjukdom eller som eljest har kännedom om omständigheter, som har samband med dödsfallet, är skyldig att på begäran åt vederbörande läkare, polisen eller annan undersökningsmyndighet lämna uppgift om omständigheter, som han har vetskap om och som är av nöden för utredandet av dödsorsaken. Läkare eller annan person, som behandlat den avlidne under hans sista sjukdom eller som eljest har kännedom om omständigheter, som har samband med dödsfallet, är skyldig att på begäran åt vederbörande läkare, polisen eller annan undersökningsmyndighet lämna uppgift om omständigheter, som han har vetskap om och som är av nöden för utredandet av dödsorsaken.

15 § Handlingar som gäller utredande av dödsorsak skall hållas hemliga. Handlingar som gäller utredande av dödsorsak skall hållas hemliga. Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. får uppgifter i handlingar om utredande av dödsorsak lämnas till Utan hinder av vad som bestäms i 1 mom. får uppgifter i handlingar om utredande av dödsorsak lämnas till 1) domstolar, andra myndigheter eller samfund som har lagstadgad rätt att få dessa uppgifter, domstolar, andra myndigheter eller samfund som har lagstadgad rätt att få dessa uppgifter, 2) den på vars ansökan eller med vars samtycke den åtgärd vidtagits som varit nödvändig för utredande av dödsorsaken, den på vars ansökan eller med vars samtycke den åtgärd vidtagits som varit nödvändig för utredande av dödsorsaken, 3) en nära anhörig till den avlidne eller någon annan som stått den avlidne nära samt en nära anhörig till den avlidne eller någon annan som stått den avlidne nära samt 4) en försäkrings- eller pensionsanstalt om det för behandlingen av en ansökan om förmåner finns motiverat behov av uppgifterna. en försäkrings- eller pensionsanstalt om det för behandlingen av en ansökan om förmåner finns motiverat behov av uppgifterna. 3 mom. har upphävts genom L 26.4.2019/559. 3 mom. har upphävts genom L 26.4.2019/559.

16 § Den som bryter mot denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser skall, såframt ej straff för gärningen är stadgat särskilt, för överträdelse av stadgandena angående utredande av dödsorsak dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader. Den som bryter mot denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser skall, såframt ej straff för gärningen är stadgat särskilt, för överträdelse av stadgandena angående utredande av dödsorsak dömas till böter eller till fängelse i högst sex månader.

17 § Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. Närmare bestämmelser om verkställigheten av denna lag utfärdas vid behov genom förordning av statsrådet. Genom förordning av statsrådet bestäms om ersättningar och arvoden av statsmedel för rättsmedicinska undersökningar som förordnats av en myndighet. Genom förordning av statsrådet bestäms om ersättningar och arvoden av statsmedel för rättsmedicinska undersökningar som förordnats av en myndighet.

18 § Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, och genom densamma upphäves 44 kap. 3 § strafflagen, sådant sagda lagrum lyder i lagen den 6 juni 1914, 8 § förordningen om införande av strafflagen, sådant sagda lagrum lyder i lagen den 17 april 1959 (192/59), samt lagen den 1 april 1953 om medicinsk obduktion (147/53). Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974, och genom densamma upphäves 44 kap. 3 § strafflagen, sådant sagda lagrum lyder i lagen den 6 juni 1914, 8 § förordningen om införande av strafflagen, sådant sagda lagrum lyder i lagen den 17 april 1959 (192/59), samt lagen den 1 april 1953 om medicinsk obduktion (147/53). Ikraftträdelsestadganden 17.1.1991/114: Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991. Regeringens proposition 233/90, Socialutsk. bet. 44/90, Stora utsk. bet. 227/90 Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991. Regeringens proposition 233/90, Socialutsk. bet. 44/90, Stora utsk. bet. 227/90 27.11.1992/1089: Denna lag träder i kraft den 1 december 1992. De föreskrifter och anvisningar som social- och hälsostyrelsen har meddelat med stöd av de stadganden som gällde när denna lag trädde i kraft gäller fortfarande, tills social- och hälsovårdsministeriet upphäver dem. RP 264/92, ShUB 38/92 Denna lag träder i kraft den 1 december 1992. De föreskrifter och anvisningar som social- och hälsostyrelsen har meddelat med stöd av de stadganden som gällde när denna lag trädde i kraft gäller fortfarande, tills social- och hälsovårdsministeriet upphäver dem. RP 264/92, ShUB 38/92 5.9.1997/858: Denna lag träder i kraft den 1 mars 1998. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft. Vad som i 15 § 2 och 3 mom. bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte magistrater och kyrkliga befolkningsregisterförare som skall hålla hemliga de uppgifter om dödsorsak som kommit till deras kännedom innan denna lag träder i kraft. RP 56/1997, FvUB 12/1997, RSv 89/1997 Denna lag träder i kraft den 1 mars 1998. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan den träder i kraft. Vad som i 15 § 2 och 3 mom. bestäms om utlämnande av uppgifter gäller inte magistrater och kyrkliga befolkningsregisterförare som skall hålla hemliga de uppgifter om dödsorsak som kommit till deras kännedom innan denna lag träder i kraft. RP 56/1997, FvUB 12/1997, RSv 89/1997 21.5.1999/684: Denna lag träder i kraft den 1 december 1999. RP 30/1998, FvUB 31/1998, RSv 303/1998 Denna lag träder i kraft den 1 december 1999. RP 30/1998, FvUB 31/1998, RSv 303/1998 13.12.2001/1215: Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. RP 189/2001, ShUB 34/2001, RSv 157/2001 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. RP 189/2001, ShUB 34/2001, RSv 157/2001 11.12.2009/1065: Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010. De ärenden som har samband med utredande av dödsorsak och som har inletts vid länsstyrelserna vid lagens ikraftträdande övergår vid lagens ikraftträdande till Institutet för hälsa och välfärd för behandling. De avtal och förbindelser som avser utredande av dödsorsak och som länsstyrelserna ingått samt de rättigheter och skyldigheter som följer av dem övergår vid lagens ikraftträdande till Institutet för hälsa och välfärd. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. RP 151/2009, ShUB 38/2009, RSv 171/2009 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2010. De ärenden som har samband med utredande av dödsorsak och som har inletts vid länsstyrelserna vid lagens ikraftträdande övergår vid lagens ikraftträdande till Institutet för hälsa och välfärd för behandling. De avtal och förbindelser som avser utredande av dödsorsak och som länsstyrelserna ingått samt de rättigheter och skyldigheter som följer av dem övergår vid lagens ikraftträdande till Institutet för hälsa och välfärd. Åtgärder som verkställigheten av lagen förutsätter får vidtas innan lagen träder i kraft. RP 151/2009, ShUB 38/2009, RSv 171/2009 22.7.2011/832: Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. RP 222/2010, LaUB 44/2010, RSv 374/2010 Denna lag träder i kraft den 1 januari 2014. RP 222/2010, LaUB 44/2010, RSv 374/2010 26.4.2019/559: Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019. RP 159/2017, ShUB 37/2018, RSv 303/2018 Denna lag träder i kraft den 1 maj 2019. RP 159/2017, ShUB 37/2018, RSv 303/2018