Statsrådets förordning om veterinärvård

1 § Riksomfattande program Vid utarbetandet av ett riksomfattande program enligt 8 § i veterinärvårdslagen (765/2009) ska Livsmedelssäkerhetsverket höra kommunerna och länsstyrelserna. Av det riksomfattande programmet ska det framgå vilka delar av programmet som följer av förpliktelser i lagstiftningen och vilka som anger riktlinjer. Vid utarbetandet av ett riksomfattande program enligt 8 § i veterinärvårdslagen (765/2009) ska Livsmedelssäkerhetsverket höra kommunerna och länsstyrelserna. Av det riksomfattande programmet ska det framgå vilka delar av programmet som följer av förpliktelser i lagstiftningen och vilka som anger riktlinjer.

2 § Behörighetsvillkor för tjänsten som kommunalveterinär Av en kommunalveterinär som fått sin legitimation som veterinär enligt 4 § i lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000) och vars tjänst omfattar uppgifter i anslutning till verkställigheten av lagen om djursjukdomar (55/1980) och till tillsynen över livsmedelssäkerheten eller tillsynen över djurs välbefinnande, skall kommunen kräva att han eller hon visar sin förtrogenhet med den finska lagstiftningen på området på ett sätt som Livsmedelssäkerhetsverket godkänner. Av en kommunalveterinär som fått sin legitimation som veterinär enligt 4 § i lagen om utövning av veterinäryrket (29/2000) och vars tjänst omfattar uppgifter i anslutning till verkställigheten av lagen om djursjukdomar (55/1980) och till tillsynen över livsmedelssäkerheten eller tillsynen över djurs välbefinnande, skall kommunen kräva att han eller hon visar sin förtrogenhet med den finska lagstiftningen på området på ett sätt som Livsmedelssäkerhetsverket godkänner.

3 § Ersättning som ska betalas till kommunen för tillsynsuppgifter Kommunen ska få ersättning av statsmedel för de kostnader som de tillsynsuppgifter som avses i 15 § 2 mom. i veterinärvårdslagen har orsakat kommunen. Kommunen ska få ersättning av statsmedel för de kostnader som de tillsynsuppgifter som avses i 15 § 2 mom. i veterinärvårdslagen har orsakat kommunen. Ersättningen grundar sig dels på kostnaderna, dels på den tid som använts för tillsynsuppgiften, inklusive den tid som använts för resor. Till de faktiska kostnader som ersättningen grundar sig på räknas Ersättningen grundar sig dels på kostnaderna, dels på den tid som använts för tillsynsuppgiften, inklusive den tid som använts för resor. Till de faktiska kostnader som ersättningen grundar sig på räknas 1) lönekostnaderna, inklusive lönebikostnaderna, för den arbetstid som använts för tillsynsuppgiften, lönekostnaderna, inklusive lönebikostnaderna, för den arbetstid som använts för tillsynsuppgiften, 2) de nödvändiga, faktiska resekostnader som tillsynsuppgiften medför, de nödvändiga, faktiska resekostnader som tillsynsuppgiften medför, 3) de ämnen, förnödenheter och varor som använts för tillsynsuppgiften, de ämnen, förnödenheter och varor som använts för tillsynsuppgiften, 4) köp av nödvändiga tjänster i anslutning till tillsynsuppgiften, och köp av nödvändiga tjänster i anslutning till tillsynsuppgiften, och 5) som andel av de sammanlagda kostnaderna fem procent av lönekostnadernas totala belopp. som andel av de sammanlagda kostnaderna fem procent av lönekostnadernas totala belopp. Länsstyrelsen betalar ut ersättningen till kommunen mot faktura. Till fakturan ska det fogas en specifikation över använd arbetstid, tillsynsuppgifter och kostnader i enlighet med det formulär som har fastställts av länsstyrelsen. Den sista fakturan för året ska lämnas in senast den 15 januari följande år. Länsstyrelsen betalar ut ersättningen till kommunen mot faktura. Till fakturan ska det fogas en specifikation över använd arbetstid, tillsynsuppgifter och kostnader i enlighet med det formulär som har fastställts av länsstyrelsen. Den sista fakturan för året ska lämnas in senast den 15 januari följande år.

4 § Anmälningsskyldighet En privat veterinärtjänsteproducent som är en privaträttslig juridisk person eller läroanstalt, ska i den anmälan som avses i 26 § i veterinärvårdslagen lämna följande uppgifter: En privat veterinärtjänsteproducent som är en privaträttslig juridisk person eller läroanstalt, ska i den anmälan som avses i 26 § i veterinärvårdslagen lämna följande uppgifter: 1) veterinärtjänsteproducentens namn, FO-nummer, adress och övriga behövliga kontaktuppgifter, veterinärtjänsteproducentens namn, FO-nummer, adress och övriga behövliga kontaktuppgifter, 2) de namn som veterinärtjänsteproducenten använder i sin verksamhet och adresserna till de fasta verksamhetsställena, de namn som veterinärtjänsteproducenten använder i sin verksamhet och adresserna till de fasta verksamhetsställena, 3) den ansvariga veterinärens namn, den ansvariga veterinärens namn, 4) upplysningar om personalen och de tjänster som tillhandahålls, och upplysningar om personalen och de tjänster som tillhandahålls, och 5) upplysningar om de lokaler och den huvudsakliga utrustning som används i verksamheten. upplysningar om de lokaler och den huvudsakliga utrustning som används i verksamheten. En privat veterinärtjänsteproducent som är en fysisk person ska i sin anmälan utöver sitt namn och sin adress lämna adressen till sitt fasta verksamhetsställe samt upplysningar om personalen och de tjänster som tillhandahålls. Om åtgärder som har samband med tillhandahållande av veterinärhjälp vidtas på det fasta verksamhetsstället, ska upplysningar om lokaler och huvudsaklig verksamhet fogas till anmälan. En privat veterinärtjänsteproducent som är en fysisk person ska i sin anmälan utöver sitt namn och sin adress lämna adressen till sitt fasta verksamhetsställe samt upplysningar om personalen och de tjänster som tillhandahålls. Om åtgärder som har samband med tillhandahållande av veterinärhjälp vidtas på det fasta verksamhetsstället, ska upplysningar om lokaler och huvudsaklig verksamhet fogas till anmälan.

5 § Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den 18 december 2009. Denna förordning träder i kraft den 18 december 2009. Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft. Åtgärder som verkställigheten av förordningen förutsätter får vidtas innan förordningen träder i kraft. Genom denna förordning upphävs veterinärvårdsförordningen av den 30 november 1990 (1039/1990) jämte ändringar. Genom denna förordning upphävs veterinärvårdsförordningen av den 30 november 1990 (1039/1990) jämte ändringar. Helsingfors den 10 december 2009 Minister Paula Lehtomäki Regeringsråd Timo Rämänen Helsingfors den 10 december 2009 Minister Paula Lehtomäki Regeringsråd Timo Rämänen