Statsrådets förordning om ändring av statsrådets förordning om utvinningsavfall

2 § Definitioner I denna förordning avses med I denna förordning avses med 2) inert avfall utvinningsavfall som uppfyller de kriterier som avses i bilaga 1, inert avfall utvinningsavfall som uppfyller de kriterier som avses i bilaga 1, 4) deponi för utvinningsavfall ett område i anslutning till produktionsplatsen där utvinningsavfall i fast eller flytande form eller i suspension som uppstår på platsen deponeras; om det inte är fråga om ett område som medför risk för storolycka betraktas som deponier för utvinningsavfall dock inte områden där det deponeras deponi för utvinningsavfall ett område i anslutning till produktionsplatsen där utvinningsavfall i fast eller flytande form eller i suspension som uppstår på platsen deponeras; om det inte är fråga om ett område som medför risk för storolycka betraktas som deponier för utvinningsavfall dock inte områden där det deponeras a) icke-förorenad jord, inert avfall eller utvinningsavfall som uppkommer i samband med prospektering eller vid torvutvinning och som inte är problemavfall, för kortare tid än tre år, icke-förorenad jord, inert avfall eller utvinningsavfall som uppkommer i samband med prospektering eller vid torvutvinning och som inte är problemavfall, för kortare tid än tre år, b) annat utvinningsavfall än det som avses i underpunkt a och som inte är problemavfall, för kortare tid än ett år, annat utvinningsavfall än det som avses i underpunkt a och som inte är problemavfall, för kortare tid än ett år, 5) deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka en deponi för utvinningsavfall som uppfyller de kriterier som avses i bilaga 2. deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka en deponi för utvinningsavfall som uppfyller de kriterier som avses i bilaga 2.

4 § Innehållet i planen för hantering av utvinningsavfall Planen för hantering av utvinningsavfall ska innehålla Planen för hantering av utvinningsavfall ska innehålla 1) en utredning över det utvinningsavfall som uppkommer vid verksamheten och dess egenskaper i enlighet med bilaga 3, en utredning över det utvinningsavfall som uppkommer vid verksamheten och dess egenskaper i enlighet med bilaga 3,

5 § Avvärjande av risken för och olägenheter i samband med storolyckor När en handling innehållande säkerhetsprinciperna, ett säkerhetsledningssystem och en intern räddningsplan för en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka utarbetas och verkställs, och när man informerar om säkerhetsåtgärder ska de principer och krav som fastställs i bilaga 4 iakttas. I den interna räddningsplanen ska den riskutredning och andra utredningar enligt dammsäkerhetslagen (494/2009) som gjorts i syfte att bedöma säkerheten vid dammarna på deponiområdet beaktas. Räddningsplanen ska vid behov uppdateras så att den stämmer överens med förändrade situationer och omständigheter. När en handling innehållande säkerhetsprinciperna, ett säkerhetsledningssystem och en intern räddningsplan för en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka utarbetas och verkställs, och när man informerar om säkerhetsåtgärder ska de principer och krav som fastställs i bilaga 4 iakttas. I den interna räddningsplanen ska den riskutredning och andra utredningar enligt dammsäkerhetslagen (494/2009) som gjorts i syfte att bedöma säkerheten vid dammarna på deponiområdet beaktas. Räddningsplanen ska vid behov uppdateras så att den stämmer överens med förändrade situationer och omständigheter.

10 § Säkerhet som ska ställas för en deponi för utvinningsavfall Säkerhetens belopp ska bedömas i enlighet med bilaga 5 och då ska särskilt klassificeringen av deponin, det deponerade avfallets beskaffenhet och den framtida användningen av markområdet beaktas. Dessutom ska det beaktas att de åtgärder som säkerheten avses täcka bedöms eller vidtas av någon annan än verksamhetsutövaren eller en myndighet. Säkerhetens belopp ska bedömas i enlighet med bilaga 5 och då ska särskilt klassificeringen av deponin, det deponerade avfallets beskaffenhet och den framtida användningen av markområdet beaktas. Dessutom ska det beaktas att de åtgärder som säkerheten avses täcka bedöms eller vidtas av någon annan än verksamhetsutövaren eller en myndighet.

17 § Uppföljning av genomförandet Finlands miljöcentral ska i enlighet med artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG vart tredje år sammanställa en rapport för Europeiska gemenskapernas kommission om genomförandet av direktivet i Finland. Miljöcentralen ska dessutom årligen i enlighet med artikel 18.2 och artikel 22.1 punkt a i nämnda direktiv till kommissionen lämna uppgifter om de händelser som verksamhetsutövarna anmäler enligt 11 § och 14 § 3 mom. Finlands miljöcentral ska i enlighet med artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG vart tredje år sammanställa en rapport för Europeiska gemenskapernas kommission om genomförandet av direktivet i Finland. Miljöcentralen ska dessutom årligen i enlighet med artikel 18.2 och artikel 22.1 punkt a i nämnda direktiv till kommissionen lämna uppgifter om de händelser som verksamhetsutövarna anmäler enligt 11 § och 14 § 3 mom. Denna förordning träder i kraft den 15 oktober 2009. På sådana deponier för utvinningsavfall som har beviljats miljötillstånd eller motsvarande tillstånd före denna förordnings ikraftträdande tillämpas denna förordning från och med den 1 maj 2012. Det som föreskrivs i 10 § 2 mom. tillämpas dock på sådan deponi först från och med den 1 maj 2014. Om miljötillstånd för verksamheten söks före den 1 maj 2012, tillämpas vid tillståndsprövningen denna förordning. Denna förordning träder i kraft den 15 oktober 2009. På sådana deponier för utvinningsavfall som har beviljats miljötillstånd eller motsvarande tillstånd före denna förordnings ikraftträdande tillämpas denna förordning från och med den 1 maj 2012. Det som föreskrivs i 10 § 2 mom. tillämpas dock på sådan deponi först från och med den 1 maj 2014. Om miljötillstånd för verksamheten söks före den 1 maj 2012, tillämpas vid tillståndsprövningen denna förordning. Kommissionens beslut 2009/335/EG (32009D0335); EGT nr L 101, 21.4.2009, s. 25 Kommissionens beslut 2009/337/EG (32009D0337); EGT nr L 102, 22.4.2009, s. 7 Kommissionens beslut 2009/358/EG (2009D0358); EGT nr L 110, 1.5.2009, s. 39 Kommissionens beslut 2009/359/EG (32009D0359); EGT nr L 110, 1.5.2009, s. 46 Kommissionens beslut 2009/360/EG (32009D0360); EGT nr L 110, 1.5.2009, s. 48 Kommissionens beslut 2009/335/EG (32009D0335); EGT nr L 101, 21.4.2009, s. 25 Kommissionens beslut 2009/337/EG (32009D0337); EGT nr L 102, 22.4.2009, s. 7 Kommissionens beslut 2009/358/EG (2009D0358); EGT nr L 110, 1.5.2009, s. 39 Kommissionens beslut 2009/359/EG (32009D0359); EGT nr L 110, 1.5.2009, s. 46 Kommissionens beslut 2009/360/EG (32009D0360); EGT nr L 110, 1.5.2009, s. 48 Helsingfors den 24 september 2009 Miljöminister Paula Lehtomäki Konsultativ tjänsteman Klaus Pfister Helsingfors den 24 september 2009 Miljöminister Paula Lehtomäki Konsultativ tjänsteman Klaus Pfister Bilaga 1 Klassificering av utvinningsavfall som inert avfall 1. I denna bilaga fastställs de kriterier som ska uppfyllas för att utvinningsavfall ska klassificeras som inert avfall. Klassificeringen ska göras i samband med karakteriseringen av avfallet enligt bilaga 3 till denna förordning genom tillämpning av informationskällor som förutsätts i den bilagan. 2. Avfall anses som inert avfall enligt 2 § 1 mom. 2 punkten, om följande kriterier uppfylls på kort och på lång sikt: a) avfallet kommer inte att genomgå nedbrytning eller upplösning eller annan betydande förändring som kan medföra fara eller olägenhet för miljön eller för människors hälsa, b) avfallet har en maximihalt sulfidsvavel på - högst 0,1 procent eller - högst 1 procent och en neutraliseringspotentialskvot, definierad som kvoten mellan neutraliseringspotentialen och syrapotentialen och fastställd genom den statiska testmetoden prEN 15875, som är större än 3, c) avfallet medför ingen risk för självantändning och kan inte brinna, d) halten av ämnen i avfallet som är potentiellt skadliga för miljön eller människors hälsa (särskilt arsen, kadmium, kobolt, krom, koppar, kvicksilver, molybden, nickel, bly, vanadin och zink), även i avfallets finfraktion ensam, är så låg att den utgör en obetydlig risk för miljön och människors hälsa, både på kort och på lång sikt, - halten av nämnda ämnen anses vara tillräckligt låg för att utgöra en obetydlig risk för miljön eller hälsan, om den inte överstiger de tröskelvärden eller de bakgrundskoncentrationer för marken i omgivningen kring området som avses i statsrådets förordning om bedömning av markens föroreningsgrad och saneringsbehovet (214/2007) och som förutsätter en sådan bedömning, e) avfallet är i praktiken fritt från ämnen som används vid utvinning och anrikning och som kan medföra olägenhet för miljön eller för människors hälsa. 3. Avfall kan anses vara inert avfall utan särskild testning om man utgående från befintliga uppgifter eller giltiga förfaranden eller system på ett tillförlitligt sätt visar för den behöriga myndigheten att kriterierna i punkt 2 har beaktats i tillräcklig mån och är uppfyllda. Bilaga 1 Klassificering av utvinningsavfall som inert avfall 1. I denna bilaga fastställs de kriterier som ska uppfyllas för att utvinningsavfall ska klassificeras som inert avfall. Klassificeringen ska göras i samband med karakteriseringen av avfallet enligt bilaga 3 till denna förordning genom tillämpning av informationskällor som förutsätts i den bilagan. 2. Avfall anses som inert avfall enligt 2 § 1 mom. 2 punkten, om följande kriterier uppfylls på kort och på lång sikt: a) avfallet kommer inte att genomgå nedbrytning eller upplösning eller annan betydande förändring som kan medföra fara eller olägenhet för miljön eller för människors hälsa, b) avfallet har en maximihalt sulfidsvavel på - högst 0,1 procent eller - högst 1 procent och en neutraliseringspotentialskvot, definierad som kvoten mellan neutraliseringspotentialen och syrapotentialen och fastställd genom den statiska testmetoden prEN 15875, som är större än 3, c) avfallet medför ingen risk för självantändning och kan inte brinna, d) halten av ämnen i avfallet som är potentiellt skadliga för miljön eller människors hälsa (särskilt arsen, kadmium, kobolt, krom, koppar, kvicksilver, molybden, nickel, bly, vanadin och zink), även i avfallets finfraktion ensam, är så låg att den utgör en obetydlig risk för miljön och människors hälsa, både på kort och på lång sikt, - halten av nämnda ämnen anses vara tillräckligt låg för att utgöra en obetydlig risk för miljön eller hälsan, om den inte överstiger de tröskelvärden eller de bakgrundskoncentrationer för marken i omgivningen kring området som avses i statsrådets förordning om bedömning av markens föroreningsgrad och saneringsbehovet (214/2007) och som förutsätter en sådan bedömning, e) avfallet är i praktiken fritt från ämnen som används vid utvinning och anrikning och som kan medföra olägenhet för miljön eller för människors hälsa. 3. Avfall kan anses vara inert avfall utan särskild testning om man utgående från befintliga uppgifter eller giltiga förfaranden eller system på ett tillförlitligt sätt visar för den behöriga myndigheten att kriterierna i punkt 2 har beaktats i tillräcklig mån och är uppfyllda. Bilaga 2 Klassificering som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka I denna bilaga fastställs de förfaranden och gränsvärden som ska följas vid klassificeringen av en deponi för utvinningsavfall som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka utgående från följande faktorer: - fara för miljön eller människors hälsa som anknyter till deponins strukturella stabilitet eller till felaktig verksamhet, - mängden problemavfall som deponeras på deponin eller - mängden hälso- eller miljöfarliga kemikalier som deponeras på deponin. En utredning över klassificeringen av deponin med avseende på olycksriskerna ska ingå i planen för hantering av utvinningsavfall. Om det sker väsentliga förändringar i verksamheten ska klassificeringen ses över. Klassificeringen ska även alltid ses över i slutet av driftsfasen för en deponi. Punkterna A och B tillämpas inte på deponier där endast inert avfall eller icke-förorenad jord deponeras. A. Fara som anknyter till en deponis strukturella stabilitet eller till felaktig verksamhet 1. En deponi ska klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka, om de förutsägbara konsekvenserna på kort och lång sikt av skador som beror på en försämring av deponins strukturella stabilitet 1 eller felaktig verksamhet 2 , med beaktande av deponins hela livscykel och även eftervården, kan leda till följande: - synnerligen stor fara för människors liv, - allvarlig fara för människors hälsa, - allvarlig fara för miljön. 2. Konsekvenserna av en skada som beror på en försämring av deponins strukturella stabilitet eller på felaktig verksamhet ska bedömas enligt följande: a) Faran för människors liv och faran för människors hälsa anses vara obetydlig eller inte allvarlig, om det inom det område som kan påverkas permanent eller under längre perioder inte förväntas finnas andra människor än de anställda som ansvarar för deponiverksamheten. En skada som leder till arbetsoförmåga eller längre perioder av dålig hälsa ska anses vara allvarlig fara för människors hälsa. b) Faran för miljön anses inte vara allvarlig, om - den potentiella föroreningskällan kraftigt avtar i styrka inom en kort tidsperiod, - en störning i deponiverksamheten eller en skada inte leder till permanent eller långvarig olägenhet för miljön, - den drabbade miljön kan återställas genom ringa sanerings- och återställningsåtgärder. c) När man fastställer faran för människors liv och faran för människors hälsa eller för miljön, ska de specifika utvärderingarna av hur omfattande de potentiella konsekvenserna är ske inom ramen för kedjan "källa-exponeringsväg-mottagare". Om det saknas en väg mellan källa och mottagare, ska deponin inte klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka på grund av skador som beror på en försämring av deponins strukturella stabilitet eller felaktig verksamhet. 3. En försämring av den strukturella stabiliteten hos en deponi för anrikningssand ska anses utgöra ett hot mot människors liv, om nivån på det vatten eller slam som strömmar ut från området stiger till minst 70 cm ovanför marknivån eller om vattnets eller slammets strömningshastighet överskrider 0,5 m/s. Vid bedömningen av faran för människors liv och faran för människors hälsa ska åtminstone följande faktorer beaktas: - deponins storlek och egenskaper samt utformning, - kvantiteten och kvaliteten på avfallet i deponin, inklusive avfallets fysikaliska och kemiska egenskaper, - topografin vid området kring deponin, inklusive konstruktioner som förhindrar spridning av vatten eller slam, - beräknad tid innan en potentiell flodvåg når områden där människor befinner sig, - flodvågens utbredningshastighet, - beräknad vatten- eller slamnivå och dess stighastighet, - relevanta faktorer som är specifika för den aktuella deponin, t.ex. klimat och årlig variation i nederbörd, och som kan påverka faran för människors liv eller faran för människors hälsa. 4. Vid ras och skred i avfallshögar, ska avfallsmassors rörelse alltid anses utgöra ett sannolikt hot mot människors liv, om människor befinner sig inom räckhåll för dem. Vid bedömningen av faran för människors liv och faran för människors hälsa ska åtminstone följande faktorer beaktas: - deponins storlek och beskaffenhet samt utformning, - kvantiteten och kvaliteten på avfallet i deponin, inklusive avfallets fysikaliska och kemiska egenskaper, - avfallshögens släntlutning, - förmågan att bygga upp grundvatten i avfallshögen, - undergrundens stabilitet, - topografin vid området kring deponin, - närhet till vattendrag, konstruktioner och byggnader, - håligheter efter brytning, - andra faktorer som är specifika för den aktuella deponin och som i betydande utsträckning skulle kunna bidra till den fara som deponin utgör. B. Mängden problemavfall som deponeras på en deponi 1. En bedömning av klassificeringen av en deponi, som baserar sig på mängden problemavfall som deponeras, ska med tanke på olycksrisken göras enligt punkt 2 och 3 nedan utgående från viktförhållandet mellan den mängd problemavfall och den totala mängd avfall som man avser deponera där under deponins hela verksamhet. Mängden avfall som deponeras beräknas enligt torrvikt. 2. Deponin ska klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka utgående från den mängd problemavfall som deponeras där, om det viktförhållande som avses i punkt 1 a) överstiger 50 procent eller b) ligger mellan 5 och 50 procent. En deponi som avses ovan i punkt 2b ska emellertid inte klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka utgående från den mängd problemavfall som deponeras där, om klassificeringen konstateras sakna grund vid en riskbedömning av deponin i fråga. Riskbedömningen ska göras som en del av den klassificering som grundar sig på konsekvenserna av skador som beror på en försämring av deponins strukturella stabilitet eller felaktig verksamhet. Vid riskbedömningen ska särskild hänsyn tas till effekterna av problemavfallet. 3. En deponi ska inte klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka utgående från den mängd problemavfall som deponeras där, om viktförhållandet enligt punkt 1 är mindre än 5 procent. C. Mängden hälso- eller miljöfarliga kemikalier som deponeras på en deponi 1. En bedömning av klassificeringen av en deponi, som baserar sig på mängden hälso- eller miljöfarliga kemikalier som använts i processen och som deponeras, ska med tanke på olycksrisken göras enligt punkt 2-4 nedan. 2. I fråga om en deponi för anrikningssand ska följande förfarande tillämpas: a) En inventering ska göras av de ämnen och beredningar som används i processen och som därefter släpps ut med avfallsslammet till deponin för anrikningssand. b) För varje år av den planerade verksamheten ska en uppskattning göras av de årliga mängder av alla ämnen och beredningar som används i processen. c) För varje ämne och beredning ska det fastställas om ämnet eller beredningen är en sådan farlig kemikalie som avses i 11 § i kemikalielagen. d) För varje år av den planerade verksamheten ska den årliga ökningen av innehållet vatten (ΔQ i ) i deponin för anrikningssand beräknas vid stationära förhållanden enligt följande formel: ΔQ i = (ΔM i /D)*P, där - ΔQ i = årlig ökning av innehållet vatten i deponin för anrikningssand (m 3 /år) under år "i", - ΔM i = årlig mängd anrikningssand som tillförs deponin (ton torrvikt/år) under år "i", - D = den deponerade anrikningssandens genomsnittliga torra skrymdensitet (ton/m 3 ) och - P = den sedimenterade anrikningssandens genomsnittliga porositet (m 3 /m 3 ) definierat som förhållandet mellan håligheternas volym och den sedimenterade anrikningssandens totala volym. Om exakta uppgifter saknas om skrymdensitet och porositet, ska man använda standardvärden som är D = 1,4 ton/m 3 ja P = 0,5 m 3 /m 3 . e) För varje farlig kemikalie som identifierats enligt punkt 2c, ska den maximala årskoncentrationen (C max ) i anrikningssandens vattenfas uppskattas enligt följande formel: C max = maximum av följande värde: S i /ΔQ, där: - S i = årlig mängd av varje farlig kemikalie enligt definitionen i punkt 2c som tillförs deponin under år "i". En deponi ska klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka, om anrikningssandens vattenfas anses vara en farlig kemikalie enligt 11 § i kemikalielagen utgående från den maximala årskoncentrationen (C max ). 3. Klassificeringen av en deponi för anrikningssand, som är i bruk då denna förordning träder i kraft, kan också basera sig på en direkt kemisk analys av det vatten och fasta avfall som finns på deponin. En deponi ska klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka, om anrikningssandens vattenfas och dess innehåll anses vara en farlig kemikalie enligt 11 § i kemikalielagen. 4. I fråga om sådana lakningsanläggningar där metaller utvinns från malmupplag genom perkolering av lakningslösningar, ska man undersöka förekomsten av farliga lakningskemikalier vid stängningen av anläggningen. Som underlag ska man använda uppgifter om de lakningskemikalier som använts och restkoncentrationen av dessa i lakvattnet efter avslutad lakningsprocess. En deponi ska klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka, om lakvattnet anses vara en farlig kemikalie enligt 11 § i kemikalielagen. Bilaga 2 Klassificering som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka I denna bilaga fastställs de förfaranden och gränsvärden som ska följas vid klassificeringen av en deponi för utvinningsavfall som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka utgående från följande faktorer: - fara för miljön eller människors hälsa som anknyter till deponins strukturella stabilitet eller till felaktig verksamhet, - mängden problemavfall som deponeras på deponin eller - mängden hälso- eller miljöfarliga kemikalier som deponeras på deponin. En utredning över klassificeringen av deponin med avseende på olycksriskerna ska ingå i planen för hantering av utvinningsavfall. Om det sker väsentliga förändringar i verksamheten ska klassificeringen ses över. Klassificeringen ska även alltid ses över i slutet av driftsfasen för en deponi. Punkterna A och B tillämpas inte på deponier där endast inert avfall eller icke-förorenad jord deponeras. A. Fara som anknyter till en deponis strukturella stabilitet eller till felaktig verksamhet 1. En deponi ska klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka, om de förutsägbara konsekvenserna på kort och lång sikt av skador som beror på en försämring av deponins strukturella stabilitet 1 eller felaktig verksamhet 2 , med beaktande av deponins hela livscykel och även eftervården, kan leda till följande: 1 2 - synnerligen stor fara för människors liv, - allvarlig fara för människors hälsa, - allvarlig fara för miljön. 2. Konsekvenserna av en skada som beror på en försämring av deponins strukturella stabilitet eller på felaktig verksamhet ska bedömas enligt följande: a) Faran för människors liv och faran för människors hälsa anses vara obetydlig eller inte allvarlig, om det inom det område som kan påverkas permanent eller under längre perioder inte förväntas finnas andra människor än de anställda som ansvarar för deponiverksamheten. En skada som leder till arbetsoförmåga eller längre perioder av dålig hälsa ska anses vara allvarlig fara för människors hälsa. b) Faran för miljön anses inte vara allvarlig, om - den potentiella föroreningskällan kraftigt avtar i styrka inom en kort tidsperiod, - en störning i deponiverksamheten eller en skada inte leder till permanent eller långvarig olägenhet för miljön, - den drabbade miljön kan återställas genom ringa sanerings- och återställningsåtgärder. c) När man fastställer faran för människors liv och faran för människors hälsa eller för miljön, ska de specifika utvärderingarna av hur omfattande de potentiella konsekvenserna är ske inom ramen för kedjan "källa-exponeringsväg-mottagare". Om det saknas en väg mellan källa och mottagare, ska deponin inte klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka på grund av skador som beror på en försämring av deponins strukturella stabilitet eller felaktig verksamhet. 3. En försämring av den strukturella stabiliteten hos en deponi för anrikningssand ska anses utgöra ett hot mot människors liv, om nivån på det vatten eller slam som strömmar ut från området stiger till minst 70 cm ovanför marknivån eller om vattnets eller slammets strömningshastighet överskrider 0,5 m/s. Vid bedömningen av faran för människors liv och faran för människors hälsa ska åtminstone följande faktorer beaktas: - deponins storlek och egenskaper samt utformning, - kvantiteten och kvaliteten på avfallet i deponin, inklusive avfallets fysikaliska och kemiska egenskaper, - topografin vid området kring deponin, inklusive konstruktioner som förhindrar spridning av vatten eller slam, - beräknad tid innan en potentiell flodvåg når områden där människor befinner sig, - flodvågens utbredningshastighet, - beräknad vatten- eller slamnivå och dess stighastighet, - relevanta faktorer som är specifika för den aktuella deponin, t.ex. klimat och årlig variation i nederbörd, och som kan påverka faran för människors liv eller faran för människors hälsa. 4. Vid ras och skred i avfallshögar, ska avfallsmassors rörelse alltid anses utgöra ett sannolikt hot mot människors liv, om människor befinner sig inom räckhåll för dem. Vid bedömningen av faran för människors liv och faran för människors hälsa ska åtminstone följande faktorer beaktas: - deponins storlek och beskaffenhet samt utformning, - kvantiteten och kvaliteten på avfallet i deponin, inklusive avfallets fysikaliska och kemiska egenskaper, - avfallshögens släntlutning, - förmågan att bygga upp grundvatten i avfallshögen, - undergrundens stabilitet, - topografin vid området kring deponin, - närhet till vattendrag, konstruktioner och byggnader, - håligheter efter brytning, - andra faktorer som är specifika för den aktuella deponin och som i betydande utsträckning skulle kunna bidra till den fara som deponin utgör. B. Mängden problemavfall som deponeras på en deponi 1. En bedömning av klassificeringen av en deponi, som baserar sig på mängden problemavfall som deponeras, ska med tanke på olycksrisken göras enligt punkt 2 och 3 nedan utgående från viktförhållandet mellan den mängd problemavfall och den totala mängd avfall som man avser deponera där under deponins hela verksamhet. Mängden avfall som deponeras beräknas enligt torrvikt. 2. Deponin ska klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka utgående från den mängd problemavfall som deponeras där, om det viktförhållande som avses i punkt 1 a) överstiger 50 procent eller b) ligger mellan 5 och 50 procent. En deponi som avses ovan i punkt 2b ska emellertid inte klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka utgående från den mängd problemavfall som deponeras där, om klassificeringen konstateras sakna grund vid en riskbedömning av deponin i fråga. Riskbedömningen ska göras som en del av den klassificering som grundar sig på konsekvenserna av skador som beror på en försämring av deponins strukturella stabilitet eller felaktig verksamhet. Vid riskbedömningen ska särskild hänsyn tas till effekterna av problemavfallet. 3. En deponi ska inte klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka utgående från den mängd problemavfall som deponeras där, om viktförhållandet enligt punkt 1 är mindre än 5 procent. C. Mängden hälso- eller miljöfarliga kemikalier som deponeras på en deponi 1. En bedömning av klassificeringen av en deponi, som baserar sig på mängden hälso- eller miljöfarliga kemikalier som använts i processen och som deponeras, ska med tanke på olycksrisken göras enligt punkt 2-4 nedan. 2. I fråga om en deponi för anrikningssand ska följande förfarande tillämpas: a) En inventering ska göras av de ämnen och beredningar som används i processen och som därefter släpps ut med avfallsslammet till deponin för anrikningssand. b) För varje år av den planerade verksamheten ska en uppskattning göras av de årliga mängder av alla ämnen och beredningar som används i processen. c) För varje ämne och beredning ska det fastställas om ämnet eller beredningen är en sådan farlig kemikalie som avses i 11 § i kemikalielagen. d) För varje år av den planerade verksamheten ska den årliga ökningen av innehållet vatten (ΔQ i ) i deponin för anrikningssand beräknas vid stationära förhållanden enligt följande formel: ΔQ i = (ΔM i /D)*P, där - ΔQ i = årlig ökning av innehållet vatten i deponin för anrikningssand (m 3 /år) under år "i", 3 - ΔM i = årlig mängd anrikningssand som tillförs deponin (ton torrvikt/år) under år "i", - D = den deponerade anrikningssandens genomsnittliga torra skrymdensitet (ton/m 3 ) och 3 - P = den sedimenterade anrikningssandens genomsnittliga porositet (m 3 /m 3 ) definierat som förhållandet mellan håligheternas volym och den sedimenterade anrikningssandens totala volym. 3 3 Om exakta uppgifter saknas om skrymdensitet och porositet, ska man använda standardvärden som är D = 1,4 ton/m 3 ja P = 0,5 m 3 /m 3 . 3 3 3 e) För varje farlig kemikalie som identifierats enligt punkt 2c, ska den maximala årskoncentrationen (C max ) i anrikningssandens vattenfas uppskattas enligt följande formel: C max = maximum av följande värde: S i /ΔQ, där: - S i = årlig mängd av varje farlig kemikalie enligt definitionen i punkt 2c som tillförs deponin under år "i". En deponi ska klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka, om anrikningssandens vattenfas anses vara en farlig kemikalie enligt 11 § i kemikalielagen utgående från den maximala årskoncentrationen (C max ). 3. Klassificeringen av en deponi för anrikningssand, som är i bruk då denna förordning träder i kraft, kan också basera sig på en direkt kemisk analys av det vatten och fasta avfall som finns på deponin. En deponi ska klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka, om anrikningssandens vattenfas och dess innehåll anses vara en farlig kemikalie enligt 11 § i kemikalielagen. 4. I fråga om sådana lakningsanläggningar där metaller utvinns från malmupplag genom perkolering av lakningslösningar, ska man undersöka förekomsten av farliga lakningskemikalier vid stängningen av anläggningen. Som underlag ska man använda uppgifter om de lakningskemikalier som använts och restkoncentrationen av dessa i lakvattnet efter avslutad lakningsprocess. En deponi ska klassificeras som en deponi för utvinningsavfall som medför risk för storolycka, om lakvattnet anses vara en farlig kemikalie enligt 11 § i kemikalielagen. Bilaga 3 Karakterisering av utvinningsavfall Karakterisering av utvinningsavfall och insamling av information därom ska göras i enlighet med denna bilaga. Den plan för hantering av utvinningsavfall som gäller verksamheten ska innehålla relevant information om avfallet. A. Karakterisering av avfall 1. Karakterisering av avfall ska basera sig på följande information: a) Bakgrundsinformation - Beskrivning av den planerade utvinningen och syftena med den. - Sammanställning med allmän information om - prospektering, utvinning och anrikning, - typ av utvinningsmetod och anrikningsprocess samt en beskrivning av dessa, - typ av slutprodukt. b) Geologiska förhållanden för den fyndighet som ska exploateras - Identifiering av det avfall som uppkommer genom utvinningen och anrikningen med hjälp av relevant information om - typ av omgivande berggrund, dess kemiska och mineralogiska egenskaper, inbegripet hydrotermal omvandling av mineraliserat och ofyndigt berg, - typ av fyndighet, inbegripet mineraliserat berg, - typ av mineralisering, mineraliseringens kemiska och mineralogiska egenskaper, inbegripet fysikaliska egenskaper som densitet, porositet, partikelstorleksfördelning och vattenhalt, när det gäller mineral som utvinns, gångarter och hydrotermalt nybildade mineral, - fyndighetens storlek och geometri, - vittring och ytnära omvandling ur kemisk och mineralogisk synvinkel. c) Typ av avfall och planerad återvinning eller behandling av det - Beskrivning av alla typer av avfall som uppkommer i prospekterings-, utvinnings- och anrikningsverksamheten, inbegripet avbaningsmassor, gråberg och anrikningssand, med hjälp av information om - avfallets ursprung på utvinningsplatsen och den process som ger upphov till avfallet, t.ex. prospektering, utvinning, krossning och anrikning, - avfallsmängd, - transportsystemet för avfall, - de kemikalier som används vid anrikningen, - klassificering av avfallet enligt miljöministeriets förordning om en förteckning över de vanligaste typerna av avfall och över problemavfall (1129/2001) och bilaga 4 till avfallsförordningen (1390/1993), inbegripet avfallets farliga egenskaper, - typ av avsedd deponi, slutlig exponeringsform för avfallet och metod för deponering av avfallet. d) Avfallets geotekniska beteende - Identifiering av lämpliga parametrar för att bedöma avfallets väsentliga fysikaliska egenskaper med beaktande av typen av deponi. - Lämpliga parametrar som kan komma i fråga: granulometri, plasticitet, densitet, vattenhalt, kompakteringsgrad, skjuvhållfasthet, friktionsvinkel, permeabilitet, portal, kompressibilitet och konsolidering. e) Avfallets geokemiska egenskaper och beteende - Specificering av avfallets kemiska och mineralogiska egenskaper och av eventuella kemikalier och kemikalierester i avfallet. - Uppskattning av lakvattnets kemiska egenskaper över tiden för alla avfallstyper, med beaktande av avsedd behandling, och särskilt - utlakning av metaller, oxianjoner och salter, genom pH-beroende laktest, perkolationstest, test av tidsberoende utlakning och/eller andra lämpliga testmetoder, - när det gäller sulfidhaltigt avfall, statiska eller kinetiska test för att bestämma uppkomst av surt lakvatten och utlakning av metaller. 2. Avfall som klassificerats som inert avfall i enlighet med bilaga 1 till denna förordning ska endast genomgå relevanta delar av de geokemiska testerna i punkt 1e. B. Insamling och utvärdering av information 1. Vid karakteriseringen av avfallet ska man använda befintliga undersökningar och studier som uppfyller de tekniska kraven i punkt A, inbegripet tillståndsuppgifter, geologiska undersökningar, information om liknande områden, förteckningar över inert avfall, lämpliga certifieringssystem samt europeiska eller nationella standarder för liknande material. 2. Kvaliteten och representativiteten hos all information ska utvärderas och eventuell saknad information ska identifieras. 3. Om sådan information som är nödvändig för karakteriseringen av avfallet saknas, ska en provtagningsplan upprättas enligt standard EN 14899 och prov tas i enlighet med planen. Provtagningsplanen ska, om så krävs, baseras på identifierad information, inbegripet - syftet med datainsamlingen, - testprogram och provtagningskrav, - provtagningsställen, t.ex. borrhål, brytningsfronter, bandtransportörer, avfallshögar, deponier för anrikningssand, eller andra relevanta ställen, - förfaranden och rekommendationer för provens antal, storlek, vikt, beskrivning och hantering. Provtagningsresultatens tillförlitlighet och kvalitet ska utvärderas. 4. Resultaten av karakteriseringen ska utvärderas. Om ytterligare information krävs, ska denna samlas in med samma metod. Bilaga 3 Karakterisering av utvinningsavfall Karakterisering av utvinningsavfall och insamling av information därom ska göras i enlighet med denna bilaga. Den plan för hantering av utvinningsavfall som gäller verksamheten ska innehålla relevant information om avfallet. A. Karakterisering av avfall 1. Karakterisering av avfall ska basera sig på följande information: a) Bakgrundsinformation - Beskrivning av den planerade utvinningen och syftena med den. - Sammanställning med allmän information om - prospektering, utvinning och anrikning, - typ av utvinningsmetod och anrikningsprocess samt en beskrivning av dessa, - typ av slutprodukt. b) Geologiska förhållanden för den fyndighet som ska exploateras - Identifiering av det avfall som uppkommer genom utvinningen och anrikningen med hjälp av relevant information om - typ av omgivande berggrund, dess kemiska och mineralogiska egenskaper, inbegripet hydrotermal omvandling av mineraliserat och ofyndigt berg, - typ av fyndighet, inbegripet mineraliserat berg, - typ av mineralisering, mineraliseringens kemiska och mineralogiska egenskaper, inbegripet fysikaliska egenskaper som densitet, porositet, partikelstorleksfördelning och vattenhalt, när det gäller mineral som utvinns, gångarter och hydrotermalt nybildade mineral, - fyndighetens storlek och geometri, - vittring och ytnära omvandling ur kemisk och mineralogisk synvinkel. c) Typ av avfall och planerad återvinning eller behandling av det - Beskrivning av alla typer av avfall som uppkommer i prospekterings-, utvinnings- och anrikningsverksamheten, inbegripet avbaningsmassor, gråberg och anrikningssand, med hjälp av information om - avfallets ursprung på utvinningsplatsen och den process som ger upphov till avfallet, t.ex. prospektering, utvinning, krossning och anrikning, - avfallsmängd, - transportsystemet för avfall, - de kemikalier som används vid anrikningen, - klassificering av avfallet enligt miljöministeriets förordning om en förteckning över de vanligaste typerna av avfall och över problemavfall (1129/2001) och bilaga 4 till avfallsförordningen (1390/1993), inbegripet avfallets farliga egenskaper, - typ av avsedd deponi, slutlig exponeringsform för avfallet och metod för deponering av avfallet. d) Avfallets geotekniska beteende - Identifiering av lämpliga parametrar för att bedöma avfallets väsentliga fysikaliska egenskaper med beaktande av typen av deponi. - Lämpliga parametrar som kan komma i fråga: granulometri, plasticitet, densitet, vattenhalt, kompakteringsgrad, skjuvhållfasthet, friktionsvinkel, permeabilitet, portal, kompressibilitet och konsolidering. e) Avfallets geokemiska egenskaper och beteende - Specificering av avfallets kemiska och mineralogiska egenskaper och av eventuella kemikalier och kemikalierester i avfallet. - Uppskattning av lakvattnets kemiska egenskaper över tiden för alla avfallstyper, med beaktande av avsedd behandling, och särskilt - utlakning av metaller, oxianjoner och salter, genom pH-beroende laktest, perkolationstest, test av tidsberoende utlakning och/eller andra lämpliga testmetoder, - när det gäller sulfidhaltigt avfall, statiska eller kinetiska test för att bestämma uppkomst av surt lakvatten och utlakning av metaller. 2. Avfall som klassificerats som inert avfall i enlighet med bilaga 1 till denna förordning ska endast genomgå relevanta delar av de geokemiska testerna i punkt 1e. B. Insamling och utvärdering av information 1. Vid karakteriseringen av avfallet ska man använda befintliga undersökningar och studier som uppfyller de tekniska kraven i punkt A, inbegripet tillståndsuppgifter, geologiska undersökningar, information om liknande områden, förteckningar över inert avfall, lämpliga certifieringssystem samt europeiska eller nationella standarder för liknande material. 2. Kvaliteten och representativiteten hos all information ska utvärderas och eventuell saknad information ska identifieras. 3. Om sådan information som är nödvändig för karakteriseringen av avfallet saknas, ska en provtagningsplan upprättas enligt standard EN 14899 och prov tas i enlighet med planen. Provtagningsplanen ska, om så krävs, baseras på identifierad information, inbegripet - syftet med datainsamlingen, - testprogram och provtagningskrav, - provtagningsställen, t.ex. borrhål, brytningsfronter, bandtransportörer, avfallshögar, deponier för anrikningssand, eller andra relevanta ställen, - förfaranden och rekommendationer för provens antal, storlek, vikt, beskrivning och hantering. Provtagningsresultatens tillförlitlighet och kvalitet ska utvärderas. 4. Resultaten av karakteriseringen ska utvärderas. Om ytterligare information krävs, ska denna samlas in med samma metod. Bilaga 4 Säkerhetsprinciper för avvärjande av storolyckor, innehållet i den interna räddningsplanen och information till de berörda parterna A. Säkerhetsprinciperna och säkerhetsledningssystemet I samband med att man utarbetar och genomför säkerhetsprinciper och ett säkerhetsledningssystem i syfte att avvärja storolyckor som deponier för utvinningsavfall kan orsaka ska följande beaktas: 1. Skriftliga säkerhetsprinciper som syftar till att avvärja storolyckor bör upprättas och innefatta de allmänna mål och strategier som verksamhetsutövaren har ställt upp för hantering av risken för storolyckor. 2. Säkerhetsledningssystemet bör omfatta den del av det allmänna systemet för ledning av verksamheten som består av organisationsplan, ansvarsfördelning, rutiner, tillvägagångssätt, metoder och resurser för att kunna fastställa och genomföra säkerhetsprinciperna för avvärjande av storolyckor. I beskrivningen ska anges namnet på den ansvariga person som avses i 103 b § 3 mom. i miljöskyddslagen samt namnen på de personer som biträder denne och deras ansvarsområden. 3. Följande punkter ska behandlas inom ramen för säkerhetsledningssystemet: a) organisation och personal: uppgifter och ansvarsfördelning för de anställda som deltar vid hanteringen av risker för storolyckor, på alla nivåer i organisationen, utbildningsbehoven för dessa anställda och utbildningens uppläggning, de anställdas deltagande och vid behov deltagande av personal med underleverantörskontrakt som arbetar inom deponiområdet, b) identifiering och bedömning av riskerna för storolyckor: beslut om och införande av lämpliga metoder så att eventuella risker för storolyckor vid normal eller onormal drift systematiskt kan identifieras samt bedömning av sannolikheten för och svårighetsgraden av sådana olyckor, c) styrning av funktionerna: införande av metoder för samt instruktioner om hur deponin och dess processer samt utrustningen kan drivas och underhållas under säkra förhållanden och om hur tillfälliga driftavbrott ska hanteras, d) hantering av förändringar: beslut om och införande av metoder för planering av de ändringar som ska genomföras vid befintliga deponier eller för utformning av nya deponier, e) planering inför nödsituationer: beslut om och införande av metoder som syftar till att identifiera förutsägbara nödsituationer genom systematisk analys, samt till att utforma, pröva och revidera räddningsplanerna så att sådana nödsituationer ska kunna hanteras, f) resultatuppföljning: beslut om och införande av metoder som gör det möjligt att hela tiden utvärdera efterlevnaden av de mål som verksamhetsutövaren har ställt upp inom ramen för säkerhetsprinciperna för avvärjande av storolyckor och av säkerhetsledningssystemet samt införande av rutiner för undersökning och rättelse vid bristande efterlevnad. Dessa bör inbegripa rutiner för anmälan av storolyckor eller olyckstillbud, särskilt då det brustit i skyddsåtgärderna, undersökning av storolyckor och olyckstillbud samt uppföljning med hjälp av tidigare erfarenheter, g) utvärdering och översyn: beslut om och införande av metoder för systematisk och regelbunden utvärdering av säkerhetsprinciperna för avvärjande av storolyckor och av säkerhetsledningssystemets effektivitet och lämplighet samt en analys, dokumenterad av verksamhetens ledning, av säkerhetsprincipernas och säkerhetsledningssystemets nivå och deras uppdatering. B. Innehållet i den interna räddningsplanen En intern räddningsplan ska innehålla åtminstone följande: 1. Namn och befattning för de personer som ansvarar för a) de interna räddningsinsatserna på deponin för utvinningsavfall och som har befogenhet att inleda dessa, b) kontakten med de myndigheter som har ansvar för de externa räddningsplanerna. 2. En redogörelse för handlingen över säkerhetsprinciperna och för säkerhetsledningssystemet. 3. För varje förutsägbar situation ska det finnas en beskrivning av vilka åtgärder som ska vidtas för att olyckorna ska kunna hanteras, följderna av dem begränsas och uppkomna skador avhjälpas. 4. Åtgärder som syftar till att begränsa riskerna för de personer som befinner sig inom området, inbegripet varningssystem och anvisningar för hur personerna ska förfara vid varning. 5. Bedömning av olyckornas konsekvenser utanför deponiområdet. 6. Rutiner för information till räddningsmyndigheten om en inträffad olycka och redogörelse för den information som ska lämnas omedelbart och för det sätt på vilket mer detaljerad information ska lämnas så snart den blivit tillgänglig. 7. Åtgärder för att utbilda personalen och samordning av dessa åtgärder med insatserna inom den externa räddningstjänsten. 8. Rutiner för stödjande av insatser utanför deponiområdet. C. Information som ska lämnas till berörda parter Vid risk för storolycka ska åtminstone följande information lämnas till de berörda parterna: 1. Verksamhetsutövarens namn samt placeringsort och adress för deponin för utvinningsavfall. 2. Namn och befattning för den person som lämnar informationen. 3. Bekräftelse av att miljöskyddslagen och denna förordning samt de föreskrifter som utfärdats med stöd av dem ska iakttas vid deponiverksamheten och att den nödvändiga informationen om förebyggande av storolyckor har överlämnats till den behöriga myndigheten. 4. En redogörelse i enkla ordalag för hanteringen eller aktiviteterna vid deponin. 5. Vanliga eller generiska namn på eller allmän farlighetsklassificering av sådana ämnen och avfall i deponin som kan förorsaka risk för storolyckor samt uppgifter om deras viktigaste farliga egenskaper. 6. Allmänna upplysningar om riskerna för storolyckor, inbegripet möjliga följder av dessa olyckor för den omgivande befolkningen och miljön. 7. Adekvata och relevanta upplysningar om hur den berörda befolkningen kommer att varnas och hållas informerad i händelse av en storolycka. 8. Adekvata och relevanta upplysningar om vilka åtgärder den berörda befolkningen bör vidta och hur den ska förfara vid en storolycka. 9. Bekräftelse på att verksamhetsutövaren är skyldig att vidta lämpliga åtgärder på området och att särskilt kontakta räddningstjänsten, för att insatserna i samband med storolyckor ska vara ändamålsenliga och följderna av dem ska kunna begränsas. 10. Uppgifter om den externa räddningsplan som upprättats för att hantera alla följdverkningar utanför olycksområdet tillsammans med en uppmaning att följa alla instruktioner eller föreskrifter från räddningstjänsten när en olycka inträffar. 11. Uppgifter om var ytterligare relevant information finns att få, med beaktande av sekretessbestämmelser i lagstiftningen. Bilaga 4 Säkerhetsprinciper för avvärjande av storolyckor, innehållet i den interna räddningsplanen och information till de berörda parterna A. Säkerhetsprinciperna och säkerhetsledningssystemet I samband med att man utarbetar och genomför säkerhetsprinciper och ett säkerhetsledningssystem i syfte att avvärja storolyckor som deponier för utvinningsavfall kan orsaka ska följande beaktas: 1. Skriftliga säkerhetsprinciper som syftar till att avvärja storolyckor bör upprättas och innefatta de allmänna mål och strategier som verksamhetsutövaren har ställt upp för hantering av risken för storolyckor. 2. Säkerhetsledningssystemet bör omfatta den del av det allmänna systemet för ledning av verksamheten som består av organisationsplan, ansvarsfördelning, rutiner, tillvägagångssätt, metoder och resurser för att kunna fastställa och genomföra säkerhetsprinciperna för avvärjande av storolyckor. I beskrivningen ska anges namnet på den ansvariga person som avses i 103 b § 3 mom. i miljöskyddslagen samt namnen på de personer som biträder denne och deras ansvarsområden. 3. Följande punkter ska behandlas inom ramen för säkerhetsledningssystemet: a) organisation och personal: uppgifter och ansvarsfördelning för de anställda som deltar vid hanteringen av risker för storolyckor, på alla nivåer i organisationen, utbildningsbehoven för dessa anställda och utbildningens uppläggning, de anställdas deltagande och vid behov deltagande av personal med underleverantörskontrakt som arbetar inom deponiområdet, b) identifiering och bedömning av riskerna för storolyckor: beslut om och införande av lämpliga metoder så att eventuella risker för storolyckor vid normal eller onormal drift systematiskt kan identifieras samt bedömning av sannolikheten för och svårighetsgraden av sådana olyckor, c) styrning av funktionerna: införande av metoder för samt instruktioner om hur deponin och dess processer samt utrustningen kan drivas och underhållas under säkra förhållanden och om hur tillfälliga driftavbrott ska hanteras, d) hantering av förändringar: beslut om och införande av metoder för planering av de ändringar som ska genomföras vid befintliga deponier eller för utformning av nya deponier, e) planering inför nödsituationer: beslut om och införande av metoder som syftar till att identifiera förutsägbara nödsituationer genom systematisk analys, samt till att utforma, pröva och revidera räddningsplanerna så att sådana nödsituationer ska kunna hanteras, f) resultatuppföljning: beslut om och införande av metoder som gör det möjligt att hela tiden utvärdera efterlevnaden av de mål som verksamhetsutövaren har ställt upp inom ramen för säkerhetsprinciperna för avvärjande av storolyckor och av säkerhetsledningssystemet samt införande av rutiner för undersökning och rättelse vid bristande efterlevnad. Dessa bör inbegripa rutiner för anmälan av storolyckor eller olyckstillbud, särskilt då det brustit i skyddsåtgärderna, undersökning av storolyckor och olyckstillbud samt uppföljning med hjälp av tidigare erfarenheter, g) utvärdering och översyn: beslut om och införande av metoder för systematisk och regelbunden utvärdering av säkerhetsprinciperna för avvärjande av storolyckor och av säkerhetsledningssystemets effektivitet och lämplighet samt en analys, dokumenterad av verksamhetens ledning, av säkerhetsprincipernas och säkerhetsledningssystemets nivå och deras uppdatering. B. Innehållet i den interna räddningsplanen En intern räddningsplan ska innehålla åtminstone följande: 1. Namn och befattning för de personer som ansvarar för a) de interna räddningsinsatserna på deponin för utvinningsavfall och som har befogenhet att inleda dessa, b) kontakten med de myndigheter som har ansvar för de externa räddningsplanerna. 2. En redogörelse för handlingen över säkerhetsprinciperna och för säkerhetsledningssystemet. 3. För varje förutsägbar situation ska det finnas en beskrivning av vilka åtgärder som ska vidtas för att olyckorna ska kunna hanteras, följderna av dem begränsas och uppkomna skador avhjälpas. 4. Åtgärder som syftar till att begränsa riskerna för de personer som befinner sig inom området, inbegripet varningssystem och anvisningar för hur personerna ska förfara vid varning. 5. Bedömning av olyckornas konsekvenser utanför deponiområdet. 6. Rutiner för information till räddningsmyndigheten om en inträffad olycka och redogörelse för den information som ska lämnas omedelbart och för det sätt på vilket mer detaljerad information ska lämnas så snart den blivit tillgänglig. 7. Åtgärder för att utbilda personalen och samordning av dessa åtgärder med insatserna inom den externa räddningstjänsten. 8. Rutiner för stödjande av insatser utanför deponiområdet. C. Information som ska lämnas till berörda parter Vid risk för storolycka ska åtminstone följande information lämnas till de berörda parterna: 1. Verksamhetsutövarens namn samt placeringsort och adress för deponin för utvinningsavfall. 2. Namn och befattning för den person som lämnar informationen. 3. Bekräftelse av att miljöskyddslagen och denna förordning samt de föreskrifter som utfärdats med stöd av dem ska iakttas vid deponiverksamheten och att den nödvändiga informationen om förebyggande av storolyckor har överlämnats till den behöriga myndigheten. 4. En redogörelse i enkla ordalag för hanteringen eller aktiviteterna vid deponin. 5. Vanliga eller generiska namn på eller allmän farlighetsklassificering av sådana ämnen och avfall i deponin som kan förorsaka risk för storolyckor samt uppgifter om deras viktigaste farliga egenskaper. 6. Allmänna upplysningar om riskerna för storolyckor, inbegripet möjliga följder av dessa olyckor för den omgivande befolkningen och miljön. 7. Adekvata och relevanta upplysningar om hur den berörda befolkningen kommer att varnas och hållas informerad i händelse av en storolycka. 8. Adekvata och relevanta upplysningar om vilka åtgärder den berörda befolkningen bör vidta och hur den ska förfara vid en storolycka. 9. Bekräftelse på att verksamhetsutövaren är skyldig att vidta lämpliga åtgärder på området och att särskilt kontakta räddningstjänsten, för att insatserna i samband med storolyckor ska vara ändamålsenliga och följderna av dem ska kunna begränsas. 10. Uppgifter om den externa räddningsplan som upprättats för att hantera alla följdverkningar utanför olycksområdet tillsammans med en uppmaning att följa alla instruktioner eller föreskrifter från räddningstjänsten när en olycka inträffar. 11. Uppgifter om var ytterligare relevant information finns att få, med beaktande av sekretessbestämmelser i lagstiftningen. Bilaga 5 Bedömning av säkerheten för deponier för utvinningsavfall Beloppet av den säkerhet som ska ställas för deponier för utvinningsavfall ska bedömas i enlighet med denna bilaga utgående från följande uppgifter eller omständigheter: 1. Deponins sannolika miljökonsekvenser och konsekvenser för människors hälsa. 2. Behovet av återställande av deponin, inbegripet dess framtida användning. 3. Tillämpliga miljönormer och miljömässiga mål, inbegripet deponins fysiska stabilitet, minimikvalitetsnormer för mark och vatten och högsta tillåtna utsläppsnivåer för förorenande ämnen. 4. De tekniska åtgärder som krävs för att uppnå miljömässiga mål, i synnerhet sådana åtgärder som syftar till att säkerställa deponins stabilitet och begränsa miljöskadorna. 5. De åtgärder som krävs för att uppnå målen under och efter stängningen av deponin, inbegripet återställande av mark, eftervård och övervakning om så behövs samt åtgärder för att återupprätta den biologiska mångfalden. 6. Beräknat tidsperspektiv för konsekvenserna och de mildrande åtgärder som krävs. 7. En opartisk och kvalificerad bedömning av de kostnader som föranleds av åtgärder för att säkerställa återställande av mark, stängning och eftervård av deponin inbegripet eventuell övervakning och behandling av förorenande ämnen under eftervården. I bedömningen ska en oplanerad eller tidigarelagd stängning av deponin beaktas. Med en deponis strukturella stabilitet avses dess förmåga att planenligt behålla avfallet inom deponins gränser med beaktande av alla tänkbara skador på deponin i fråga. Vid bedömningen av konsekvenserna av en försämrad stabilitet ska man beakta de omedelbara effekterna av substanser som sprids från deponiområdet till följd av en skada och de kortsiktiga och långsiktiga effekter som en skada kan förorsaka. Med felaktig verksamhet avses åtgärder som kan föranleda storolycka, inbegripet bristande funktion hos miljöskyddsåtgärder och felaktig eller otillräcklig utformning. Vid bedömningen av utsläpp av föroreningar till följd av felaktig verksamhet ska man beakta effekterna av såväl kortvariga som långvariga utsläpp under verksamheten och eftervården. Bedömningen ska omfatta en uppskattning av den potentiella fara som deponiområden som innehåller reaktivt avfall utgör, oavsett om avfallet klassificeras som problemavfall eller annat avfall. Bilaga 5 Bedömning av säkerheten för deponier för utvinningsavfall Beloppet av den säkerhet som ska ställas för deponier för utvinningsavfall ska bedömas i enlighet med denna bilaga utgående från följande uppgifter eller omständigheter: 1. Deponins sannolika miljökonsekvenser och konsekvenser för människors hälsa. 2. Behovet av återställande av deponin, inbegripet dess framtida användning. 3. Tillämpliga miljönormer och miljömässiga mål, inbegripet deponins fysiska stabilitet, minimikvalitetsnormer för mark och vatten och högsta tillåtna utsläppsnivåer för förorenande ämnen. 4. De tekniska åtgärder som krävs för att uppnå miljömässiga mål, i synnerhet sådana åtgärder som syftar till att säkerställa deponins stabilitet och begränsa miljöskadorna. 5. De åtgärder som krävs för att uppnå målen under och efter stängningen av deponin, inbegripet återställande av mark, eftervård och övervakning om så behövs samt åtgärder för att återupprätta den biologiska mångfalden. 6. Beräknat tidsperspektiv för konsekvenserna och de mildrande åtgärder som krävs. 7. En opartisk och kvalificerad bedömning av de kostnader som föranleds av åtgärder för att säkerställa återställande av mark, stängning och eftervård av deponin inbegripet eventuell övervakning och behandling av förorenande ämnen under eftervården. I bedömningen ska en oplanerad eller tidigarelagd stängning av deponin beaktas. Med en deponis strukturella stabilitet avses dess förmåga att planenligt behålla avfallet inom deponins gränser med beaktande av alla tänkbara skador på deponin i fråga. Vid bedömningen av konsekvenserna av en försämrad stabilitet ska man beakta de omedelbara effekterna av substanser som sprids från deponiområdet till följd av en skada och de kortsiktiga och långsiktiga effekter som en skada kan förorsaka. Med felaktig verksamhet avses åtgärder som kan föranleda storolycka, inbegripet bristande funktion hos miljöskyddsåtgärder och felaktig eller otillräcklig utformning. Vid bedömningen av utsläpp av föroreningar till följd av felaktig verksamhet ska man beakta effekterna av såväl kortvariga som långvariga utsläpp under verksamheten och eftervården. Bedömningen ska omfatta en uppskattning av den potentiella fara som deponiområden som innehåller reaktivt avfall utgör, oavsett om avfallet klassificeras som problemavfall eller annat avfall.